Brösarps socken – huvudorten i Albo härad
Brösarp är den nordligaste socknen i Albo härad, som omfattar socknarna Andrarum, Brösarp, Eljaröd, Fågeltofta, Ravlunda, Rörum, S:t Olof, Södra Mellby och Vitaby. Brösarp var åtminstone sedan 1600-talets slut och fram till efter andra världskriget den viktigaste orten i häradet. Här låg i gamla tider häradets tingsplats och avrättningsplats. Numera spelar häradsindelningen nästan ingen roll längre utom för hembygdsföreningar och folkdanslag.
Namnet Brösarp har skrivits och uttalats olika under århundradenas gång. Den äldsta kända formen är Brysethorp, som omnämns i kyrkliga sammanhang 1274. Första leden antas vara genitiv av mansnamnet Bruse (bruse = ”bock”), medan andra leden är torp (= ”nybygge”). Hur gammalt namnet var 1274 vet vi tyvärr ingenting om.
När vi i dag talar om Brösarps socken, menar vi det område som, bortsett från smärre gränsjusteringar, från medeltiden fram till 1992 års pastoratsindelning utgjorde Brösarps socken eller församling.
Folkmängd
Socknen har i dag (jan. 2009) 1056 invånare, av vilka 626 bor i kyrkbyn. Befolkningstalet har gått en smula upp och ner:
| År | Antal | År | Antal | |
|---|---|---|---|---|
| 1810 | 897 | 1930 | 1 308 | |
| 1820 | 982 | 1940 | 1 209 | |
| 1850 | 1 245 | 1950 | 1 115 | |
| 1860 | 1 413 | 1960 | 1 039 | |
| 1870 | 1 498 | 1970 | 934 | |
| 1890 | 1 430 | 1980 | 1 040 | |
| 1900 | 1 376 | 1990 | 1 047 | |
| 1920 | 1 265 | 2009 | 1 056 |
En socken med många byar
Vid tiden för enskiftet räknade man med följande byar: Brösarps by, Brösarps kyrkby, Bosarp, Lönhult, Åkaröd, Bertilstorp, Glimmeboda, Norra Björstorp, Gussaröd, Södra Lökaröd, Myrestad, Bonaröd, Torrasteröd och Tuleboda. Dessutom fanns enstaka gårdar i Drakamöllan och Södra Björstorp.
Sedan dess har det skett förändringar. Södra Lökaröd och Myrestad har vuxit samman till en by, främst genom tillkomsten av ett stort antal fritidshus. Gussaröd har fått en särskild fritidsby, och Lönhult har utökats med Carlskärrs by och Lönhults gamla sommarby. Där riksväg 19 bildar bro över Verkaån ligger Torparebron, som egentligen ingår i Bosarp men som i dag kan betraktas som en by för sig. Södra Björstorp har tack vare en stor mängd fritidshus vuxit samman med Brunsvik [ofta stavat Brunnsvik] till i praktiken en by.
En smula kyrkohistoria
De äldsta delarna av Brösarps kyrka härstammar från medeltiden, troligen från 1100-talet. Till den äldsta inredningen hör den ståtliga dopfunten och rökelsekaret. 1411 byggdes kyrkan till eller om och försågs då med vackra kalkmålningar, som delvis togs fram igen 1930. Från åren kring 1600 härstammar predikstolen, som är en av de märkligare i trakterna. 1644 rövade svenska trupper bort kyrkans nattvardskalk, som hade skänkts till kyrkan år 1591. Först 1977 fick Brösarp den tillbaka, då tack vare ihärdiga ansträngningar av Tuula Sjöholm på Södra Björstorp. År 1861 revs klockstapeln och ersattes med ett torn. Tyvärr får man av inskriften på tornet intrycket att hela kyrkan uppfördes 1861.
I samband med reformationen på 1530-talet slogs Brösarp samman med Ravlunda till ett pastorat. Prästen i Ravlunda helt enkelt annekterade Brösarp. De båda socknarna förblev sedan ett pastorat ända till 1992. Då företogs en ny pastoratsindelning, som innebar att Ravlunda föll ifrån, medan socknarna Brösarp, Andrarum, Eljaröd, Fågeltofta, Onslunda, Spjutstorp och Tranås slogs samman till ett pastorat. Från och med 2002 utgör de sju tidigare självständiga socknarna Brösarp-Tranås församling med pastorsexpedition i Brösarp.
Brösarps kommun
Från 1862, då man skapade landskommunerna, som var skilda från de kyrkliga församlingarna eller socknarna, fram till 1952 var Brösarp en självständig kommun. Liksom nästan överallt annars på landsbygden hade kommunen samma gränser som den kyrkliga församlingen. Genom 1952 års landsomfattande kommunreform slogs Brösarp samman med kommunerna Andrarum, Eljaröd, Fågeltofta och Ravlunda till Brösarps kommun. Huvudort var Brösarp. År 1969 var det dags för en ny sammanslagning. Då lades Brösarps ”storkommun” utom Ravlunda till Tomelilla kommun, medan Ravlunda lades till Simrishamns kommun. Så är det än i dag. Huvudort är Tomelilla.
Brösarp – ett steg före många andra orter
1684 uppfördes gästgiveri och skjutsstation. 1859 fick Brösarp som tredje ort i Kristianstads län läkarstation med provinsialläkare och 1860 byggdes apoteket. I dag är läkaren ersatt med en hel vårdcentral, och apoteket har nya, fina lokaler. Brösarp var även en av de första orterna i länet som fick poststation. Den öppnades 1861 i apoteket med apotekaren som föreståndare och var då den enda poststationen i Albo härad. 1867 etablerade sig en veterinär (något lika sällsynt som provinsialläkare) i byn. 1873 öppnade apotekaren ett lånebibliotek och 1875 fick den nygrundade Albo Härads Sparbank sitt säte i Brösarp. 1934 invigdes Albo Härads Ålderdomshem i Brösarp.
Mera historia
Skolor. År 1846, fyra år efter folkskolestadgans tillkomst, byggdes en folkskola i Brösarps kyrkby. Den drivande personen bakom bygget var ägaren till Södra Björstorp, Pehr Norlander. Men det är kyrkoherde Petrus Samuel Falcks initialer, P S F, som än dag pryder husets gavel, trots att kyrkoherden var ivrig motståndare till bygget. 1959 byggdes en ny centralskola i Brösarps by med årskurserna 1–8. I dag går årskurserna 0–6 där. Barnen kommer från socknarna Andrarum, Brösarp, Eljaröd och Fågeltofta. Årskurserna 7–9 går på Kastanjeskolan i Tomelilla, eller Sophiaskolan i Rörum. Den gamla folkskolan i kyrkbyn är sedan 1978 församlingshem.
Moderna bekvämligheter. I början av 1920-talet kom elektriciteten till Brösarp. Det var Vitabyortens elektriska energiförening som spred ljus över bygden. I dag heter företaget Österlens Kraft AB och har sitt säte i Simrishamn. Vid samma tid fick Brösarps by också vattenledning. Dessförinnan hade de flesta byborna hämtat vatten i bäcken, eftersom byn nästan helt saknade brunnar. Telefon kom till Brösarps by 1895 med 9 abonnenter.
Järnväg. Till Brösarps märkligheter hör att Brösarps järnvägsstation, som invigdes år 1900, inte ligger i Brösarp utan i Ravlunda. Den ligger i norra delen av Ravlunda en liten bit från gränsen mot Brösarp. Brösarps kommun hade investerat 35 000 kr i järnvägen Degeberga-Brösarp och propsade på att namnet skulle vara Brösarps station. År 1901 öppnades Ystad-Brösarps järnväg, och den hade en station inne i Ravlunda kyrkby med namnet Ravlundabro station. Därmed hade Albo som det sista häradet i Skåne fått järnväg.
Men den privata järnvägen kämpade med ekonomiska svårigheter, och 1944 tog SJ över. Även för SJ gick trafiken med förlust, och den 31/12 1971 gick det sista tåget i SJ:s regi. Redan på sommaren samma år hade museiföreningen Skånska Järnvägar AB, som nu står för verksamheten vid Brösarps station, börjat trafikera banan med ångtåg och museijärnväg.
Näringsliv
Någon större industri har Brösarp aldrig fått. Men bara en mil från Brösarp, i Andrarum, hade vi en gång Skånes största industri. Det var Andrarums alunbruk, som på 1700-talet hade ca 200 anställda men som sysselsatte sammanlagt bortåt 1 000 personer.
På heden mellan järnvägsstationen och Bosarp låg fram till ca 1960 ett sågverk, vanligen kallat stavfabriken, som sysselsatte ca 15 man. Anläggningen tillverkade stav (bräder) för smörtunnor, smördrittlar. Driften lades ner ca 1960, eftersom den nyinförda tekniken med djupfrysning gjort att smör för export kunde förpackas i kartonger i ställer för i trätunnor.
En annan större anläggning vid tiden för andra världskriget var sågverket och kolmilorna vid Södra Björstorp, där man också hade en större lådfabrik. Även här sysselsattes ganska mycket folk. Ytterligare en arbetsplats med flera anställda lades ner 1978, då Vägverket upphörde med sin verksamhet vid Vägstationen. Huvudparten av de cirka 20 anställda följde med till Vägverkets anläggningar i Tollarp, Hammenhög och Fjälkinge.
De största arbetsgivarna i dag i Brösarp är skolan, Brinkehems servicehem, Brösarps Vårdcentral, Torsten Nilssons Snickerifabrik AB, Skånska Lantmännens Lokalförening och Jan Johanssons Skogstransporter AB. Lantbruk och fruktodling är också viktiga näringsgrenar.
Naturen
Brösarp är känt för sina natursköna omgivningar. Många svenskar har hört talas om Brösarps backar. Egentligen består hela Brösarp utom Verkaåns dalgång av backar. De mest kända är de södra backarna, där det finns en stor rastplats invid riksväg 9. I maj brukar dessa backar vara nästen gula av gullvivor. Många tycker dock att de norra backarna är mera majestätiska, men det är ganska få som ser skylten som visar till dem. Den som tror att Skåne är platt som en pannkaka, bör åka till Brösarp och dess omgivningar.
Backarna, som är uppbyggda av grus och sand, fick sin utformning i samband med inlandsisens avsmältning för 13 000 år sedan. Delvis är backarna bevuxna med skog, men det finns stora områden som är öppen hedmark. Hedarna utgör de sista resterna av ett gammalt kulturlandskap, som skapats genom långvarig betesgång i kombination med ett rörligt (ambulerande) åkerbruk. På Glimmebodagården tillgår detta åkerbruk fortfarande så, att ett område odlas endast 1–2 år och sedan är betesmark 7–8 år, varefter det åter odlas 1–2 år osv. Det är viktigt att odling sker då och då, eftersom kalk kommer upp till ytan genom bearbetningen.Den kalkrika sanden, klimatet och det rörliga åkerbruket är förklaringen till den östskånska kulturhedens ovanligt rika blomsterflora. Här växer sandlilja, fältsippa, backsippa, gullusern, mandelblom, backtimjan, gräset tofsäxing m.fl. arter. Stora områden bland backarna är naturreservat.
Verkaåns dalgång är ett annat område värt att besöka. Ån, som är rik på laxöring, är ett av Skånes renaste vatten. Från mynningen vid Haväng och upp i Andrarum är dalgången naturreservat. Om du tar vandringsleden från Haväng och följer ån, sedan övernattar (gratis) i Vantalängan, där du kan sitta och mysa vid en stockeld, och nästa dag fortsätter mot Hallamölla eller ännu längre, får du en upplevelse som du inte glömmer i första laget.Skåneleden har olika stigar genom Brösarpstrakten. Den är markerad med orange och är medelsvår, men vill du ha lite mera utmaning, tar du Backaleden som är markerad med gult. Motionsspår finns i skogen mellan Brösarps by och Brunsvik. Enklast tar du dig in på en av dem från Brunnsviksvägen mitt emot idrottsplatsen.Krogrygg, den största vännestenen i Brösarp
Inte långt från landsvägen mellan Piraten och Norra Björstorp ligger Krogrygg, en jättestor sten. Vik från den vägen in på vägen mot Myrestad. Efter cirka 50 m, vid skjutbanans parkering, går en grusväg österut. Följ den tills du kommer till en skylt som sätter stopp för biltrafik. Följ i stället ett ganska oansenligt stengärde i riktning mot Brösarps by ett par hundra meter, så kommer du till stenen. Det gärdet utgör gräns mellan Brösarp och Ravlunda. Många Brösarpsbor känner inte till stenen, men förr i tiden, när skolan fortfarande undervisade i hembygdskunskap, hade de ofta skolutflykter hit.
Krogrygg har fått sitt namn av att den anses påminna om en man som går framåtböjd, bärande på en börda. Det är en ”vännesten”, det vill säga en sten som enligt folktron vänder sig när den känner doften av nybakat bröd. Jag har inte riktigt klart för mig om den vänder sig helt av sig själv eller om trollen måste hjälpa till. Det skall vara gammaldags ”bonabrö”, bakade i en riktig ”bagaron”, en puckel som sticker ut från stugväggen. Bröden skars genom att hålla dem mot bröstet och sedan karva skiva efter skiva, som kunde vara 20 cm breda eller mer. Efter varje skiva vändes brödet och skars från andra hållet. Den närmaste ugnen av den sorten finns i dag på Glimmebodagården, och det kan hända att avståndet är för stort för att doften skall nå till Krogrygg, så att det är därför ingen nu levande person har sett stenen vända sig.Stenen är kluven, och enligt traditionen klövs den för att få sten till bygget av antingen Glimmebodagården eller gården strax söder därom.
Text Sven Plavén